Igår åkte jag och min käre bror äntligen till huvudstaden, för att köpa julklappar och besöka hans nya hem! Det var supermysigt och jättekul. Förutom TÅGEN. Som vanligt! haha

Tåget skulle gå 17.30. Vi orkade inte stressa utan bestämde oss för att ta det tåget som kom förr eller senare. När vi kommer till centralen 18.45 har tåget fortfarande inte gått! Vi väntar till 19.00 då de säger att tåget är inställt (EN OCH EN HALV TIMME EFTER ATT TÅGET EGENTLIGEN SKULLE HA GÅTT!!) Vi ska istället åka med nästa tåg som ska gå 19.15, från spår tio. (bör tilläggas att det var KAOS på centralen, det gick knappt att ta sig fram!)  när alla resenärer väl tagit sig ut till spår tio ropar de ut i högtalarna att det är spårändring till spår 8. Alla börjar SPRINGA, knuffas och en hel del svordomar hörs. När vi väl kommer fram till tåget går det inte att få upp dörren. När vi efter mycket om och men kommer på tåget blir det kaos där inne, alla gör ALLT för att få en sittplats. När det börjar lugna sig på tåget inser vi, vi åker inte?! Konduktören berättar att vi väntar på varor, sedan ska vi få åka. Vi blir glada när vi ser att de lastar på varorna! Nähä, tåget gick inte iallafall? Många minuter senare får vi reda på att (trumvirveeeel) RÄLSEN HAR GÅTT SÖNDER! Ut från Stockholm finns bara ett enda spår! Efter en stund säger de i högtalarna att vi ska få lov att åka ut ur Stockholm om cirkus fem minuter. Tåget börjar mycket riktigt åka efter fem minuter!! MEN vi åker 50 meter och stannar igen?! Det är fel på tågets säkerhetssystem!! Samma historia upprepar sig två gånger. Vi kunde inte annat än skratta, det var så komiskt att alltid är det något som ska gå fel! Vi funderade bara på när de skulle ställa in tåget för att lokföraren hade tröttnat på att köra ruttna tåg...

Mitt första minne tillsammans med Julia.. HAHA (älskar hållningen, mums)

,
typ fett tuff, kände mig sådär när jag pluggat färdigt

Måndag: Ingen idrott vilket innebar att vi kom hem 3 istället för 7! Första gången vi kom hem till ett ljust Katrineholm det här halvåret!
Tisdag: Åkte till skolan, gjorde engelska, åkte hem. Löv it. Har pluggat mattemattematte och ska snart träna. Sen sova tidigt för att...
Onsdag: ÅKA MED HALV 7 TÅGET. Det betyder att jag måste åka TIO ÖVER SEX imorgon. Hujedamig. Förbaskade nationella prov! Men när det är gjort är det slut med plugg för år 2010. Lycka!!!!!!!!
Torsdag: Skola, öva inför vårt eminenta nummer på avslutningen!
Fredag: AVSLUTNING OCH FIRA ATT EMMAS RÄLS RYKER.
Jag känner på mig att detta kommer bli awesome!

Världens bästa bror



Jocke har alltid varit så oerhört viktig i mitt liv. Han har alltid varit med mig i allt, genom allt, på ett eller annat sätt. Vi har alltid förundrat en och annan när vi varit så tajta, jämt, trots tre års ålders skillnad. Visst har vi bråkat men det har ändå alltid slutat med att vi hjälpt varandra. Vi två mot världen. Dessutom är han en av mina stora förebilder i livet. Han har haft det tufft på många sätt men aldrig någonsin gett upp. Hur mycket han än har velat det. Han har fortsatt kämpa. Det tänker jag på varje dag, om han klarade det, då gör jag det också!

Jag är så oerhört stolt över honom som har hittat en bostad, en utbildning han trivs med och en flickvän. Dock är allt detta i Stockholm. Att inte kunna gå in i Jockes rum och ta ett pepptalk eller bara snacka lite varje dag är hemskt. Verkligen hemskt. Självklart är det tomt här hemma även för mamma och pappa, men jag tror det är värst för mig. Vi umgicks ju på ett helt annat sätt. Det är ensamt utan honom helt enkelt.

Jag har haft så otroligt fullt upp att jag inte ens hunnit åka och hälsa på honom. Jag som brukade veta allt om honom vet inte ens hur det ser ut där han bor. På fredag slutar jag. Efter det ska jag åka till Jocke, punkt slut.

Käre store brur, du skulle ju aldrig bliva stur.

Från och med då, från och med du

05.30 Klockan ringer
07.00 Tåget går
08.00 Nationellt matteprov
10.30 Föreläsning (Mindre lyckad föreläsare kanskeeeeeeeeee)
12.00 MAT
12.45 Basgrupp<3 Vi körde nyhetskryss och jag vet inte hur det har gått till, men uppenbarligen har jag, Adis och Ella inte lyckats så bra... Haha
13.15 Tyska! Putte var kärleksfull och hade ritat hjärtan på alla prov och Ludde & Emma var busiga....
14.15 Personligt handledningssamtal
17.00 DANS

Mindre intressant men ska det va så ska det! =)


typ sådär känner jag mig! Julia står för snyggisbilden!

hallelulja!

världens bästa

Vår familj har alltid varit väldigt öppen och sammansvetsad. Vi är väldigt ärliga och pratar väldigt öppet med varandra. Jag kan inte ljuga för mina föräldrar och de känner mig så pass väl att de ser direkt om något är fel eller om jag är superglad och det är så skönt, kunna vara ledsen och få stöd och pushning när man behöver det och kunna dela med sig av all glädje. Jag älskar både mamma och pappa så oerhört mycket men jag är nog pappas flicka. Vi är lika till sättet, FÖR lika ibland haha! Det mest komiska är när vi blir arga på varandra för saker som vi själva gör exakt likadant. För visst blir vi arga på varandra ibland, men det händer väldigt sällan och oftast i välmening. De är äldre och har mer livserfarenhet och det förstår jag inte alltid, och dom förstår sig inte alltid på ungdomen heller. Men så är det ju, ingen är perfekt.

Jag har alltid uppskattat att vara hemma, att umgås med familjen. De är så viktiga för mig. Jag älskar att mitt hem är ett ställe där alla är välkomna. Att jag inte behöver skämmas för att ta hit vänner pga mina föräldrar, för så är det hos vissa, hemskt nog. Dom är lite galna mina päron, jag gillart. Pratglada iallafall...(hm, kan jag ärvt det måntro?! hahaha) och känner man mig känner man också mina föräldrar. Dom är en viktig del av mitt liv och utan dom hade jag inte varit där jag är idag. Jösses vad mycket jag har dom att tacka för!


gammalt är gott

Rackarns rabarber! Höll på att loosa redan andra dagen för detta är kanske inget jag vill skylta med egentligen men har man gått med på leken får man leken tåla. Så nu kör vi!

Jösses alltså, sommaren mellan åttan och nian. Det var mycket som hände då! Av någon random anledning (förstår inte riktigt hur det gick till fortfarande haha!) började jag och Emma umgås med Jörgen och Filip lite innan skolavslutningen. Filip som vi gått i samma skolan som sedan sexårs men aldrig någonsin känt, ändå kändes det snart som att vi känt varandra hela livet. Vi fyra blev ett gäng som umgicks KONSTANT. Jösses, varenda dag! Det är ju sjukt! Till saken, Filip. På skolavslutningen träffades vi och jag kom ihåg att Johan rakt upp i ansiktet frågade oss om vi var kära i varandra, haha! Jag fattade NADA. Jag hade aldrig ens tänkt på saken så! När jag gick hem var jag förvirrad, men det tog inte lång tid innan vi förstod att det låg något i det han hade sagt.

Först chockade vi alla, det var så otippat. Johanna och Filip, det hade aldrig någon kunnat gissa, men egentligen var det aldrig några frågetecken, det var självklart för oss och de runt omkring oss (speciellt jögge och Emma som fick stå ut med oss VARJE dag haha!) Jag kände mig som en annan människa, såg en helt ny sida av livet. Lärde känna mig själv tror jag. Vi fortsatte att umgås nästan hela sommaren, det var bra på så många sätt, men extremt intensivt. Det kanske säger sig självt? Vi gick från att inte känna varandra till att umgås nästan dygnet runt ett HELT sommarlov. Dock tröttnade han före mig och jag var förkrossad. Om sommaren vad höjden av lycka i mitt liv dåtills var hösten det absolut värsta. Jag hade aldrig varit med om liknande och det tog lång tid innan jag hittade tillbaka till den glada, positiva Johanna igen. Men jag ångrar mig inte, jag lärde mig så mycket av det som jag har haft nytta av nu.

Det tog lååååååååång tid innan jag och Flipp började umgås igen. Förstod inte hur jag någonsin skulle kunna vara kompis med någon jag aldrig varit kompis med. Hur var man BARA kompis med Filip? haha. Det tog ett år innan vi kom på det men nuså! Tur att man mognar med åren =)

End of story. Okej, jag utelämnade lite. Men vi kör på detta! ;)