Plötsligt förstår jag varför alla tycker om Twilight filmerna så mycket. För att de ger oss vad alla önskar sig. Den där vackra kärleken. När man får allt gestaltat framför sig är man plötsligt inne i filmen. När man hör Edward och Bella säga de vackraste orden i hela världen till varandra, orden som kan ta livet till en annan nivå, förändra allt, då känns det hos alla. Underbart. Men oxå känslan när han lämnar henne för att skydda henne och den otroliga smärtan av att skiljas åt smittar av sig. Orden som på en sekund förvandlar livet där man har allt till ingenting. Ensamheten.
Och när de förstås tillslut återförenas är inte en enda kotte oberörd. Det kändes verkligen enda in. Ren och kär kärlek.

Men när boys (som kanske har någon av världens mest vältränade kroppar typ, vi dog) plötsligt blir förvanlade till vilda djur och varulvar, nä då har det gått för långt. Det är inte själva vampyr/människa grejen som är det som lockar tror jag, utan själva historian. Den där underbara kärleken helt enkelt.

Se den, även om ni är lika efter som jag och inte har sett ettan. Väldigt bra film! :)