När jag åkte hem från skolan idag så såg jag att solen höll på att gå ner. När jag kom hem såg jag adventsljusstakar och julstjärnor i fönstren, och vad hörde jag? Jo julmusik. Plötsligt infann sig en underlig känsla. Jag kunde inte förstå om det var glädje eller sorg. Jag förstod inte rikigt vad jag kände. Iår kan jag inte säga att jag längtat till julen. Sommaren var utan tvekan den roligaste tiden i mitt liv på alla sätt. Tiden efter det var minst sagt tuff. Jag fick kämpa som tusan när så mycket bara.. Försvann. Människor runt omkring mig, människor jag blivit fast vid. Som jag behövde i min vardag.

Det jag skulle komma till var att julen är så långt ifrån sommaren man kan komma. Jag känner mig stressad hela tiden. Tiden går så fort. Jag hinner inte med! Om man ändå kunde stanna upp för ett ögonblick så man kom ikapp. Man ska leva i nuet. Men det är så svårt. Lär mig någon!

Jag messade Emma och plötsligt mådde jag lite bättre. Som alltid. Vi kom överens om att vintern är årets mysigaste årstid. Vi saknar bara snö. Då kom Emma, smart som hon är, på att det är därför vi besöker Backavallen titt som tätt. Där finns ju snö! Smarttjej_94 som Idis skulle ha sagt.

Så vad ville jag komma till? Jag vet faktist inte. Jag måste fortsätta fundera. Julen är kärleken och värmens högtid. Det måste man nog uppskatta?! Jag får övertyga mig själv om det :)