Idag tänkte jag ägna min kära mamma en tanke. Hon har ju, som jag förövrigt nämnt tidigare, namnsdag idag.

Vad skulle jag göra utan min mamma? Det undrar jag. Hon har hjälpt mig så många gånger i livet. Hon har fått mig att göra val som gjort mig till den jag är idag. Hon har funnits där både då jag verkligen behövt henne och när jag behövt henne mindre och det är så värdefullt att ha någon som alltid finns där.

Mamma vet allt, jag skulle förmodligen inte kunna dölja något för henne även om jag skulle vilja. Hon känner mig för bra. Hon kan se direkt hur jag mår och det kan vara så skönt. Även om det inte alltid är något man vill berätta så känns det alltid lika bra när man har det sagt. När man får de där råden som "vuxna kan ge för att de har mer erfarenhet", känner du igen dig mamma?
Att alltid ha någon att prata med. Eller bara skratta med. För vi har den där kompis-relationen. Du lär mig så mycket och kanske lär jag dig något ibland också. Åtminstonde tror jag det när du säger "TJOBREENMACKAAA!" Eller "nej! nu ska jag daska dom!".
Vi är lika på insidan. Vi är riktiga babbelbyxor som pratar med allt och alla.Sociala typer. Men det ska man kanske tolka som en gåva? Jag tror det.
Mamma jag älskar dig, det vet du :)