Satan i gatan. Gudarns du mig. Nu kom jag inte på något mer. Nej, nu får jag komma till saken.
J A G  H A R  T R Å K I G T!
Jag vill göra något. Helst av allt träna. Men det får jag ju såklart inte. Jag får bara sitta här och vänta på att hostan ska dra. Den vill inte det tydligen. Straffbart. Men i ärlighetens namn är jag så rastlös som man kan bli, det är faktist deprimerande! Jag frågar Emma ungefär fem gånger i kvarten vad hon gör. Då förstår ni. Seriösa problem det här.

Det enda kul jag kom och tänka på var Jonas idag. Han slängde sig mot dörren med full kraft och tryckte ner handtaget. Då märkte han att den var låst. Lite för sent märkte han det för han åkte rakt in i dörren med en smäll. Kommentaren var så klockren; Happ, den var låst. Som ingenting. Smart kille det där. Vi skrattade.

Åhåååååååååååååååååå. Jag måste göra något. NU.

Sommarlov skulle sitta fint tack. Då hade vi iallafall något att göra...

Vi och våra cykelturer där vi steeeeekte. Kolla bara Emma I brillsen liksom. Hur tufft på en skala? muchos