Jag fick mig ett rikigt gott skratt när jag kollade i en låda med gamla saker. Det jag hittade var nämligen gamla dagböcker, och då menar jag rikigt gamla. Från när jag gick i typ, sexårs ettan någongång. Haha, överallt var det Johan och massor av hjärtan. Och rikigt urkass stavning. Kär stavades tjär bland annat, hehe.

Tänk när man var så liten, att vara ihop var att leka i skogen ungefär. Man la en lapp på den andras hylla. Supermega nervöst. Den svarade ja och vipps var man ihop. Perfekt, alla var glada och nöjda. Sen gjorde man slut och det var inget mer med det. Man fortsatte och leka i skogen som vanligt. Sen efter ett tag blev man ihop igen och så höll det på. Haha, det var tider det. Såhär i efterhand har vi skrattat åt det många gånger jag och Johan, hur många gånger blev det? 18 gånger? något sånt! haha. Seriöst.se! Men så gulligt när man läser sånt i efterhand, till saken hör ju oxå att såhär, nästan 10 år senare är Johan fortfarande min bästa killkompis.

Ja, vi har hållt ihop. Aprilbarnen (han är en plutt, fyra dagar yngre NOGA räknat! ;D). Idag är han tillsammans med en av mina brudar med ett mycket snyggt namn hon med, Johanna. (och såklart var jag med och petade lite där, höhö) och han hade såklart med ett finger i spelet i somras med mig och Filip. Vi kompeterar varandra så bra så! =D observera den ursnygga handstilen haha!