Day 02 – Your first love

Rackarns rabarber! Höll på att loosa redan andra dagen för detta är kanske inget jag vill skylta med egentligen men har man gått med på leken får man leken tåla. Så nu kör vi!

Jösses alltså, sommaren mellan åttan och nian. Det var mycket som hände då! Av någon random anledning (förstår inte riktigt hur det gick till fortfarande haha!) började jag och Emma umgås med Jörgen och Filip lite innan skolavslutningen. Filip som vi gått i samma skolan som sedan sexårs men aldrig någonsin känt, ändå kändes det snart som att vi känt varandra hela livet. Vi fyra blev ett gäng som umgicks KONSTANT. Jösses, varenda dag! Det är ju sjukt! Till saken, Filip. På skolavslutningen träffades vi och jag kom ihåg att Johan rakt upp i ansiktet frågade oss om vi var kära i varandra, haha! Jag fattade NADA. Jag hade aldrig ens tänkt på saken så! När jag gick hem var jag förvirrad, men det tog inte lång tid innan vi förstod att det låg något i det han hade sagt.

Först chockade vi alla, det var så otippat. Johanna och Filip, det hade aldrig någon kunnat gissa, men egentligen var det aldrig några frågetecken, det var självklart för oss och de runt omkring oss (speciellt jögge och Emma som fick stå ut med oss VARJE dag haha!) Jag kände mig som en annan människa, såg en helt ny sida av livet. Lärde känna mig själv tror jag. Vi fortsatte att umgås nästan hela sommaren, det var bra på så många sätt, men extremt intensivt. Det kanske säger sig självt? Vi gick från att inte känna varandra till att umgås nästan dygnet runt ett HELT sommarlov. Dock tröttnade han före mig och jag var förkrossad. Om sommaren vad höjden av lycka i mitt liv dåtills var hösten det absolut värsta. Jag hade aldrig varit med om liknande och det tog lång tid innan jag hittade tillbaka till den glada, positiva Johanna igen. Men jag ångrar mig inte, jag lärde mig så mycket av det som jag har haft nytta av nu.

Det tog lååååååååång tid innan jag och Flipp började umgås igen. Förstod inte hur jag någonsin skulle kunna vara kompis med någon jag aldrig varit kompis med. Hur var man BARA kompis med Filip? haha. Det tog ett år innan vi kom på det men nuså! Tur att man mognar med åren =)

End of story. Okej, jag utelämnade lite. Men vi kör på detta! ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0