Nu är det tufft. Motivationen sviker mig och kroppen värker. Ett ljus i mörkret är att ha matteprovet som jag oroat mig för i flera veckor gjort, att jag gick ut med ett leende från provet gjorde min dag. Det är bara två dagar kvar nu sedan är det vila. Tacka gud för det och honom kan jag också passa på att tacka för mina helt fantastiska classmates. På något knasigt sätt går vi allihop till skolan varje dag med ett fett smalj på läpparna, trots allt. Det är ganska ballt! Nu öser vi vidare! (helgen längtar jag ihjäl mig efter, då mina vänner blir det ös!!)


fräsh bild på mig och Fia... eller?