Jag och Klara kom just in på ett väldigt intressant samtalsämne. Varför är man feg?
Tanken slog oss, tänk om jag dog imorgon. Vad skulle jag vilja göra och säga innan det? Det är en hel del saker som man absolut vill ha sagt och gjort innan man dör. Man vet aldrig med livet, ibland lurar det en och det blir inte alls som man tänkt sig. Ingen vet, vi kanske inte lever i slutet på denna vecka. Otroligt hemskt att tänka så, men det är ju faktist sant. Varför gör man då, ibland flera gånger om dagen, val där man väljer bort vad man egentligen vill säga och göra. Varför vågar man inte stå på sig för det man önskar? Vågar tro på sig själv och att man kan klara allt man vill. Den tanken måste man försöka att hålla, för i de flesta fall är det faktist sant. Jag rannsakar mig själv och hittar så mycket saker som jag gjort, som jag borde gjort annorlunda. Som jag har gjort efter andras behag. Efter att jag satt mig själv i andra, tredje kanske till och med fjärde hand. Ibland måste man ta sig själv i första hand och göra det man faktist vill. Du kanske inte får en andra chans. Det kanske är den enda chansen du får och den måste du ta, för imorgon kanske det är försent?

Jag blir nästan arg på mig själv för att jag inte lever såhär när jag vet att det är så rätt. Det känns så rätt. Man oroar sig så mycket för att göra bort sig och göra fel. Vem kommer att bry sig om det om 100 år? Ingen kommer ens om 10 år bry sig om ett litet misstag du gjort nu. Vi måste våga. Det är precis vad det handlar om. Bara vi själva sätter våra gränser. Ingen annan. Grupptryck och omgivningen kan påverka valen vi gör men i slutenden är det bara du själv som kan bestämma. Jag ska försöka påminna mig själv hela tiden om att våga. Att leva det liv man faktist förtjänar. Jag tror att iallafall jag själv skulle må så mycket bättre om jag slapp tänka "men hjälp! vad ska dom tycka om mig nu när jag säger så?" Eller "Men om jag gör såhär kommer de där tycka att jag är dum i huvudet". Om man följer sin magkänsla och bara den borde det bli bra. Om man har tanken "jag kanske inte lever i morgon" i bakhuvudet någonstans kanske man kan påverka sig själv att våga.

Jag har skrivit det så många gånger nu. Det är viljan att våga tro på sig själv och göra det man verkligen vill som det hänger på. Inget annat. Att visa sina känslor och den man verkligen är. Att våga chansa och kanske göra ett misstag. Har man testat och misslyckats vet man ju till nästa gång vad man ska göra och inte göra. Men ibland kanske det inte räcker att bara testa en gång. Man kanske måste misslyckas ett flertal gånger för att lyckas? Man måste våga kasta sig ut och testa. För om man vågar det man vill, tror jag, att man kan hitta nyckeln till lycka. Om det nu finns någon sådan, så finns den nog inuti dig själv.
För du väljer hur du ska leva ditt liv, ingen annan, och du lever bara en gång. Aldrig mer.